... Emo Varning lix
Har missat mötet och shit...(som jag nu får betala..)
Och orkar verkligen inte skolan just nu.. Fattar 1/3 av allt i skolan just nu...
Och min kropp har blivit precis som den blev på Kungsängsskolan.
Helt död.
Igen.
Och jag är sexuellt frustrerad typ...
Och jag vill ha varm choklad igen... Tror jag kommer åka till a6 igen...
Å köpa min varma choklad(L)
Och jag älskar Göteborg men de är för mkt tråkiga minnen därifrån...
Morfar, ex och massa skit som hänt...
Har aldrig saknat en person så mycket, även att jag knappt kände dig.
Varje gång jag bråkar med mamma så drar hon upp ditt namn, att hon önska att du fortfarande levde så hon kunde skicka mig till dig så du kan lära mig hur man betéer sig och annat... Och att jag inte borde röka..
Jag fattar det... Men jag vill inte göra det. Jag vill inte lyssna.
Om hon endå bara förstod hur mycket du betyder för mig.
Hon vet ingenting.
Hon vet inte vem jag är.
Vem jag har varit.
Vem jag vill bli.
Vad för saker jag gjort som varit dumt
Vilka vänner jag har
Och dylikt.
Hon vet inte hur jag betéer mig bland olika folk. Inte i skolan, när jag är med kompisar, med min flickvän eller något sånt.
Hon har aldrig sett alla min sidor. Speciellt inte den mörkaste av dem. Och det är väl tur det..
Inte många som sett den sidan... Eller fått höra saker...
Så mm unicorn.
När jag mår dåligt ska jag fan bara lyssna på en låt... Och det är The Last Fight acoustic.
Den är så jävla fin. Pianot, Matts clean vocals... Hans röst har blivit mycket bättre om man jämför med Scream Aim Fire skivan eller Tears Don't Fall acoustic.
Och jag känner just nu, i denna stund(klockan 13:31) att jag har väldigt mycket aggressioner inom mig. Jag kommer antagligen hoppa på första bästa som är nära om den säger något jag inte gillar.
Spelar ingen roll vad det är, kan vara vad fan som helst...
Bild på morfar och tänker lägga in en text som jag skrev för ett år sen...
Träffade dig mindre och mindre för varje år.
Tillslut, knappt två gånger på ett år.
När jag fick samtalet och du sa att han inte fanns mer
så fattade jag det inte,
för jag skulle åka iväg.
När jag kom hem
Så såg jag min mamma
sittandes i soffan med tårar som vällde fram.
Det va först då jag insåg vad som hade hänt.
Du hade försvunnit ur våra liv.
Den ende av mina släktingar som inte brydde sig hur jag var klädd eller något sånt.
Hade alltid kul med dig när jag var i Göteborg.
Blev ledsen och rädd när de sa att du hade fått lungcancer.
Jag kunde inte tro på det.
Jag ville komma och hälsa på
I alla fall en sista gång innan du försvann ur mitt liv.
Men fick inte.
På grund av att du var så känslig.
Hade för mycket bakterier.
Och hade nog blivit rädd av personen som luggit i den där sjukhus sängen.
Det skulle inte vara du.
Utan någon person med slangar i dig
En person de tömde lungorna på
Sista gången vi träffades innan allt
Minns jag inte ens längre.
Det som sårar mest är att jag inte fick träffa dig, men min barndomsvän och hennes systrar fick det.
Knappt på din begravning fattade jag att du var borta.
Jag var som ett skal, som än i dag.
Inga känslor fanns att finna i mitt ansikte eller mina ögon.
Jag bara satt där.
Inte ens en liten tår kom.
Jag har inte ens vågat gå till din gravplats.
Först nu detta året har jag gått dit. Två gånger.
Och jag blir alltid som på begravningen.
Känslolös.
Det är nu under detta halvåret jag börjat tänka mer på dig.
Det är då det kommer tårar. Som nu.
Jag saknar dig.
R.I.P.
Stig Johansson
1946
-
2007
åh gud, fick gåshud av texten till din morfar..
alex jag finns, de vet du.
<3
Din morfar var en väldigt stor människa i hjärtat. Saknad av alla. Dömde aldrig och såg dig alltid i ögonen och såg dig...
Vill du snacka så hör av dig, inte min far men nära.
J
